Dumpad av min bästa kompis

Jag har länge tänkt på att skriva det jag skriver nu då jag inte tror att hon berättat hela sanningen för alla sina vänner/familj. Respektera att det är MINA tankar och känslor och därför vill jag inte ha elaka komentarer.

Allt började i vintras. Att jag inte fattade redan då att hon ville dumpa mig, men istället gav hon mig skulden till att jag/vi aldrig pratade med varandra, men hon skulle också kunnat lyfta luren och slå mig en signal eftersom hon inte jobbade. Hon anklagade mig för att jag utnytjade henne bara för att jag bad henne köpa 2-3 saker i ullared till mig när hon skulle dit. Hur många gånger har hon i så hall utnytjat mig de gångerna hon ville att vi skulle köra till helsingborg, väla och de gångerna jag skulle till ullared.

Denna gången började allt när hennes lillebror tog en överdos. Hon slutade höra av sig till mig. Jag försökte på alla tänkbara sätt att försöka få henne att umgås med mig, men det var sällan jag fick svar tillbaka.Jag började förstå att hon ville dumpa mig när jag en dag frågade henne om vi skulle gå och spela bingo som hon tycker är roligt. Tänkte att det skulle få henne på bättre tankar. Hon ville inte och sa att hon inte hade pengar men hon sa att vi skulle göra det när pengarna kommit. 2-3 dagar senare (fortfarande innan löning) ringde jag hem till henne och får reda på att hon är och spelar bingo. Kunde hon inte höra av sig till mig då?

Jag fortsatte att skicka sms för att kolla hur hon mådde och om hon ville hitta på något ex när vi skulle till lekplatsen. De få gångerna hon svarade ville hon inte.

När värmen kom frågade jag henne om hon ville följa med på stranden vilket hon inte ville. Fick frågan om stranden av en annan kompis och vi stack dit. När vi varit där ca 1 timme kommer min bästa vän med 3 andra kompisar och slår sig ner med oss. Det såg ut på min bästa vän att hon inte ville sitta hos mig. Hon pratade inte med mig så jag var lika kall tillbaka.
Senare samma dag läser jag i hennes blogg att hon dagen innan skrivit att hon skulle till stranden denna dag med sina vänner. Jag komenterade det inlägget att det inte kändes som om jag är hennes vän längre då jag inte fått reda på något och sättet hon hade skrivit det på.

Jag började då komma in i min depp-period på riktigt. Kände mig sårad och sviken.

När vi kom hem från våran semester har jag vid flera tillfällen försökt få henne att träffa mig då jag ville prata ut med henne, men det värkade inte som om hon ville för hon svarade inte på de sms:en och mailen.

Hon fattar inte att hon sårat mig och Anton. Hon har äve lyckats slarva bort Antons bärsjal som hon ville låna, men hon kan glömma att hon får tillbaka sina saker innan jag får tillbaka Antons sjal.

Hoppas alla läsare förstår varför jag betett mig underligt i sommar och varför jag haft konstiga inlägg vid enstaka gånger.

Jag vill tacka Esma, mina svärföräldrar, Christin och Malin för att vi varit välkomna och att ni försökt få mig på andra tankar med telefonsamtal och sms när jag mått riktigt dåligt fast jag inte sagt så mycket till er om detta.