En riktigt sötnos...

Idag begav jag och Anton oss till öppna förskolan för att se exakt hur mycket han orkar nu efter lunginflamationen. En gammal väninna kom som jag inte träffat på länge kom och hon har en son som är lika gammas som Anton och nu även en till son på 3,5 månader. När jag frågade Anton vad hon hade sa han: "En liiiiten bebis.... Till mig." Vi fick oss ett riktigt gott skratt efter att han sa det. Sedan när min väninna skulle hjälpa sin stora son fick jag hålla den lille och då kom Anton fram och skulle klappa och pussa bebisen. Det känns som om han värkligen vill ha en bebis hemma.

Dock började han bli gnällig och trött redan efter 1,5 timme så vi begav oss hem. Jag är glad att jag inte lämnat honom på dagis än för hur skulle det se ut om han blir gnällig och trött redan efter 1,5 timme på dagis.