Hemma igen på permission

Anton var uppkopplad till en maskin som kollade puls/hjärtslag/andning & syresättning inatt. Jag sov som en stock eftersom jag inte hade sovit natten innan. Kändes skönt att kunna slappna av och lite på en maskin och några sköterskor. Vaknade vid några tillfällen inatt för att någon drog i täcket (sov med Anton i en liten sjukhussäng) och det var när maskinen hade larmat i koridoren för att Anton hade sparkat av sig sensorn till maskinen som var tejpad på stortån. Kommer ihåg vid ett tillfälle då vi hade 4 sköterskor inne på rummet när jag vaknade. I morde vid 7.30 vaknade jag och Anton och då hade sköterskorna tejpat sensorn ovanpå foten, så han måste ha sparkat av den vid flera tillfällen. En sköterska kom im vid 8 och sa att vi kunde ta frukost i köket. Jag fick äta gratis då de inte kunde växla min 100 lapp (kostade 10 kr för andra än de inskrivna).Anton lärde sig hur man fjäskar med sköterskorna då han vid några tillfällen sa till mig att stanna på rummet och att han snart skulle komma tillbaka, han gick till receptionen på andelningen och ropade "Dottorn, hjälpa mig nyckel till film". Då fick han nyckeln, öppnade skåpet, tog en ny film, stängde & låste skåpet och lämnade tillbaka nyckeln för att gå tillbaka till rummet med en ny film. Vid 9.30 kom läkaren som kollade Anton på akuten för att kolla halsen då han påpekade att mandlarna var betydligt mindre än kvällen på akuten. Jag sa att de var normalstora för att vada Anton då han menade att det var konstigt att de inte plockats tidigare för att de var för stora iallafall. Läkaren var nöjd att pencilinen och Bepronen (stavning) gjort vad de skulle göra och att vi kunde åka hem på permission när narkosläkaren varit inne hos oss. Narkos kom vid 10 och pratade lite om medicinering innan vi kommer imorgon bitti igen. Sedan packade vi ihop våra saker och sa hejdå till sköterskorna, där jag fick emblasalva+plåster som vi ska sätta på imorgon bitti och så sa hon att skulle han få problem nu när vi är hemma behöver vi inte ringa utan bara köra in, vi får ha kvar vårat rum.

Hoppas ni läsare inte tycker att det är ett för långt och tråkigt inlägg, men det gick inte att göra så mycket kortare.

Kram