onsdag 12 november 2008

Vart gör jag en anmälan på jourcentralen som inte ville skriva ut pencilin när det behövdes???

Anton skulle ju blivit opererad imorse. Gick dit fastande och utan astmamedicin i kroppen då narkosläkaren vi träffade inför operationemötet sa att han inte skulle ha det på operationsdagen. När vi kom dit började Anton hosta och då fick vi nästan utskällning för att vi inte gett honom astmamedicinen. Gav honom den på plats och narkos skulle komma och lyssna på honom efter 15 min som blev 1.5 timme. Då var Anton super törstig och hungrig så han bara grät och grät och fick ytterligare hostattacker. De tyckte att han var för mycket förkyld så han fick sin saft att dricka (då hade jag redan brutit ihop och gått ut). Kallade läkaren för allt möjligt i det fula ordförådet som kan komma när man är riktigt arg. Tog Anton och körde hem. Brian väntar på att läkaren ska komma igen och prata med honom.

Vart vänder man sig för att anmäla jourcentralen???

1 kommentar:

Familjen Petersen sa...

Vad som hände efter Magda och Anton farit var att jag blev informerad om varför det rent medicinskt blev som det blev idag och det var ganska förståligt att de inte ville söva Anton med hans symptom med tanke på att narkosen drar ihop luftvägarna ytterligare. Det som var jobbigt var att vi inte fick information om att detta kunde hända fast än vi medelade om förkylningen i måndags när vi ringde för att få reda på operationstiden, lite jobbigt var ju det också, som tidigare nämnts, att vi fick sitta ovetandes i en och en halv timme och oroa oss för att sedan skickas hem men det jobbigaste var att både narkosläkare och kirurgen var inställda på att en antibiotikakur upp till nästa operationen var en bra idé för att minsta risken för att samma hände igen med tanke på hans imunförsvar vilket var i stark kontrast till var jourcentralen i lördags inte ville ge oss detta fast än vi var mycket tydliga både med hans tidigare symtom som hjälpt med antibiotika och informerade dem om att operation skulle ske idag.

Vad låg nu framför oss, ny väntetid för att fixa polyperna, ovetandes om när och med risk att behöva ta ut ytterligare ledighet när det som minst passar med jobbet? Ska vi bara acceptera och svälja det? Jag insåg att jag var en död man om jag kom hem och berättade det för Magda så vad gör man när man ser liemannen framför sig?

Jo fick tag i doktorn som tittat på anton innan och som skulle "lagat Antons näsa" idag och ömsomt bedjande, ömsomt dolt hotande (men på en absolut vänlig maner) fick jag honom att tycka att med så kort tid till Anton blir 3 år och med tanke på att mandlarna då antagligen också måste opereras (opererar normalt sett inte mandlar innan 3års ålder), så kan man göra ett undantag och ta både mandlar och pollyper samtidigt men det skulle vara bra om Anton kunde gå upp något kilo och det kunde vänta tills Januari som antagligen blev nästa operationstid i vilket fall som hällst. Sådär kan man alltså slinka med på ett bananskal igenom systemet och skippa väntetider längre fram, va bra. Iväg för att få fixat ny tid uppe hos henne vi var till konsultation med på lasarettet inför denna operationen. Stort Ohoh moment, om snart bara en månad stänger sjukhuset för att först återgå i arbete den 7'e, innan operation krävdes dessutom 2 nya doktorsbesök, dels för att byråkratin kräver återkoll från läkare om det tar längre än 3 månader till operation, dels för ett nytt konsultationsmöte då operationen är större och eftervården mer krävande. Lite trevande fick jag fram, ja jag har ju semester til den 2'e Januari så ju tidigare desto bättre... för Antons hälsas skull. Ja men den 7'e Januari kan ni få en tid. ?!?! Va bra!!!

Så nu väntar vi på 2 tider ska skickas hem för olika besök inom den närmaste månaden. En rejäl bubbla runt Anton den sista tiden inför operation med alla tänkbara mediciner som vi känner han behöver, inkl. antibiotika kur upp till operation, och sedan en operation den 7'e Januari istället där de fixar både pollyper och mandlar. Det kan jag pitcha för Magda utan att dödas tänkte jag och gick jag hem.

Nu ska vi bara se till så vi får recept på pencelinkuren vid nästa möte med doktorn och ett sjukskrivningsintyg skrivs ut som gäller innan operationsdagen med tanke på att han måste hållas undan smittokällor som dagis och som jag kan visa upp för Försäkringskassan (misstänker att det kan bli knivigt här annars.. ja det kan det säkert bli iaf när man har med dem att göra).